Barba

Min kära alfons är tyvärr borta.. Men jag får väll intala miig och tror att han mår nog säkert bättre där han är nu i hundhimmlen.. Men det är ju en vän för livet som har försvunnit han har ju varit en i familjen i 4 år var alltid glad när man kom hem och vart alltid med oss och var nyfiken :) han va ju den bästa.. Grinade hela kvällen igår och har vaknat flera gånger i natt och varit jätte ledsen.. kommer att vara ledsen nu jämt när jag tänker på han.. Jag fattar inte att man kan blir så fast vid ett djur.. för nu när jag kommer hem nästa gång så kommer den ingen glad liten vovve till dörren och blir glad när man kommer hem.. och viftar på svansen, och ingen som blir glad när man vaknar på morgonen eller någon som blir glad för att man ska gå ut och gå.. man har ingen som man kunde gosa med om man saknade nån eller om man var lite ledsen så kunde man sitta på golvet vid han och han la sitt huvued mot mitt bröst och det verkade nästan ibland som att han ville trösta en för då kramade man om han och ha la ner huvudet så där fint..men han kommer aldrig bli bort glömmd.. han kommer alltid finnas i mina tankar.. trodde faktisk inte att jag skulle bli så här ledsen när han försvann men jag kunde inte rå för det.. tårarna bara sprutade ut utan att jag ens tänkte på det.. tänkte bara på hur alfons hade det och att jag aldrig mer kommer att få se han eller träffa han..men han mådde ju inte bra i vårna värld...men varje gång jag ser en bild på han eller tänker på han så kommer de kännas jobbigt och jag kommer garanterat fälla en eller flera tårar för hans skulle.. men det är väll naturligt hoppas jag.. en hund blir ju som en familjemedlem..

Såå nu har jag fått ut lite känslor inom miig..

 Ska lägga ut fler bättre bilder senare.. hade inga fler nu på den här sidan.. Han många andra bättre när jag går in på min sida på datorn sedan.. HAN ÄR VÄRLDENS SÖTASTE HUND...