Barba

Försöker intala mig själv att det inte var mitt fel för har vittnen som säger att det inte var de.. Men jag känner mig som världen sämsta mamma att jag utsatte mina änglar för detta.. Som tur va gick ju allt bra men jag tänker iaf vad som kunde ha hänt.. Blir ledsen varje gång. Ligger och tänker på om jag hade kunnat gjort nått annorlunda men kommer inte fram till något bra..detta hade nog hänt vad jag än hade gjort, förutom om inte lastbilen hade varit där eller att vi hade stannat hemma..  Gjort är gjort och det är bara att be till änglarna att vi hade sån tur som vi hade..

Jag har dock ont i huvudet fortfarande men de är en nål i en höstack.. För Ebba och Oscar mår jätte bra och det är det som är viktigast.. Våra älskade guldklimpar.. Va skulle vi göra utan er..